Planen är även att skapa en grupp för våra valpköpare men det får ligga lite längre fram i tiden. Nu fokuserar jag på att få snurr på kennelsidan och lära mig att skriva uppdateringar där också.

Veterinären sa direkt att hon inte tänkte räkna och det var inte viktigt heller. Det viktiga var att få veta att hon faktiskt är dräktig. Mycket kan hända med fostren under resten av tiden och de kan även dölja varandra under undersökningen. När vi hade vår första kull sa veterinären bestämt fyra, max sex valpar när vi kollade med ultraljudet. Jag var då jättenöjd när tiken tog en lång paus efter fem valpar. Döm om min förvåning när vi sedan får fyra till valpar efter ett par timmar… Nu väntar vi och ser hur många valpar som faktiskt föds.

Yuffie njuter av värmen från bygglampan

Problemet är att Kiros tycker att hon luktar spännande och jag gissar att det är resterna i byxorna som luktar för inte är det hennes kissfläckar i alla fall. De smakar han på och går vidare direkt utan att känna ett behov av att markera över eller bli särskilt exalterad av. Rumba och Kiros har varit delad länge nu och Rumba tycker det är jättekul att ha sin lekkompis tillbaka igen hos sig. Yuffie är så tråkig just nu och håller Rumba jäkligt kort. Rumbas glädje över Kiros får den konsekvensen att när Kiros skulle behöva en tillsägelse från henne svarar hon med lek. Det trissar upp Kiros ännu mer som tror att Rumba är med på noterna, vilket hon i och för sig är men inte på det som Kiros har i huvudet. Sedan är en vild jakt/lek igång i hela huset…

I morse tog jag alla fyra med mig på morgonpromenaden och då fräste Rumba minsann ordentligt på Kiros när han försökte. Efter ett par tillsägelser gick promenaden väldigt bra. De kunde till och med gå på var sitt håll. Kiros behövde inte gå och bevaka Rumba. Frukost åt gemensamt hela flocken och allt gick bra till Rumba lade sig på rygg framför Kiros. Hon är en riktig lite retsticka… Då fick hon gå in i valprummet bakom stängd grind och sova efter maten. Kiros gnällde inte ens över det utan kom och lade sig nedanför soffan där jag åt frukost. Som sagt löpet är slut!

Lottningen hade tydligen gett mig och Tifa startnummer 1 och det tyckte jag var skönt. Jag måste vara en konstig tävlande för de allra flesta avskyr nr 1. Jag tycker det är bra med en enda värmning. Först en värmning och se till att Tifa är i rätt sinnesstämning för platsliggningen. Efter platsliggning ladda för alla aktiva moment. Perfekt för mig och Tifa.

Mitt mål för dagen var att ta det sista 1:a priset för LPII men direkt efter programmet var det lite blandade känslor. Tifa hade utfört alla moment utan större fel men det saknades en hel del tempo. Det var trav hela inkallningen och trav till rutan. Sedan har vi nu genomfört den andra tävlingen med 0 i betyg på helhetsintrycket. Tifa skällde mellan momenten… För att Tifa inte ska skälla måste jag belöna henne med ett barsk bra och sedan kommendera här för transport till nästa moment. Idag har jag dock klappat om henne och det straffar sig direkt. Det dåliga tempot tror jag beror helt och hållet på att Tifa inte är helt ok i ryggen.

Nu räckte betygen till, slutsumman blev 162p. Inga katastrofer alls utan väldigt rutinerat med lägst 7 i betyg om vi bortser från helheten som 0:ades. Hur vi lyckades få 10 på rutan är för mig ett stort mysterium. Visst, Tifa travade stabilt och säkert rakt till rutan men stannade frivilligt precis med alla fyra tassar längs med rutkanten på rätt sida. Jag var så förvånad över farten att jag knappt kom ihåg att säga stopp i alla fall innan hon stannade själv. Rutan brukar hon springa som ett skott till…

Nu ska vi få ordning på ryggen och träna in 3:ans moment.

Tifa fick sova i sitt BackOnTrack täcke under natten. Eftersom temperaturen kryper ner till runt 15 inne under natten ville jag inte utsätta hennes rygg för den nedkylningen. Det kändes lite konstigt dock att sätta på henne täcket när det var 21 grader varmt i vardagsrummet igår kväll. I sovrummet var det inte mer än 18 och Tifa somnade skönt i sängen med mig. På morgonen hittade jag henne utsträckt i bian och hon var varm och skön på kroppen.

Kiros avskavda nos

Inte lätt att vara en kärlekskrank liten plutt inte…
Bilden ovan är tagen för en vecka sedan. Det var lite svårt att fota nosen när blixten reflekterades, ni får helt enkelt ha överseende med den taskiga bilden från min mobil.

Först trodde jag att Kiros skavt nosen mot grinden och kompostgallret men där hittade jag inga blodspår alls. När sedan husse gav Kiros mat insåg vi varför nosen såg ut som den gjorde. Kiros försökte gömma sin matskål genom att dels gräva ner den i golvet och dels genom att försöka knuffa mattan över matskålen och på så sätt dölja den. Det var dock inte noga med om det fanns något löst att putta över skålen utan nosen slog i kanten på skålen varje gång han drog nosen över den. En metallskål har en hård kant som efter ett par gånger dragandes hade skavt av en bit av nosen. Efter en stunds försök att gömma matskålen åt Kiros upp sin mat under ljudliga protester. Ljuden var antagligen ren frustration att det inte gick att gömma undan maten som han egentligen inte var intresserad av i det läget. Matskålen blev väldigt blodig på insidan kan jag säga.

Kiros har gömt ben och leksaker som han inte velat ha längre hela sitt liv. Ingen av de andra hundarna har detta beteende. Det är kul när jag ska gå och lägga mig och vänder på kuddarna för att hitta ett ben under kuddarna. Det syns inte att Kiros varit där och gömt något för med hjälp av nosen plattar han till efter sig. Mattes lille sötnos…

Anledningarna till detta bakslag är antagligen flera men den allra största anledningen är SLARVIG matte och husse som har fuskat med sjukgymnastiken. Stabiliseringsövningarna är gjorda sporadiskt (fy på mig) och motionen har mycket blivit på slät asfalt. Den motionen bygger inte många muskler… Söndag kväll blev det kvällspromenad med pulsande i snön på ängarna bortanför oss. Måndag lunch blev det backträning. Den var jobbig tyckte Tifa.

Back-on-track täcket läggs på Tifas rygg när hon ska gå ut nu. Skydda det som skyddas kan. En äldre man frågade igår på lunchpromenaden om hon frös. Jag fick förklara att hon hade en skada i ryggen.

Jag kan även gissa att vår inomhustemperatur inte är den bästa ur Tifas ryggs synvinkel. Kallaste morgonen när vi glömde slå igång elementen i vardagsrummet var det bara 12 grader. Nu sover Tifa helst i soffan eller sängen och det borde inte vara hur kallt som helst. Täcket vågar jag inte ha på henne när hon ska sova utifall hon snor in sig ordentligt i det.

Utöver det har hon fått fräsa ordentligt på Kiros den sista veckan då han tycker att alla flickor hemma löper och kastar sig över dem. Det sliter på ryggen det också att kasta sig om och på sin son.

Vi gör vårt bästa för att använda bilen så lite som möjligt och med tanke på hur vi bor är det inget problem. Vi har nära till det mesta och jag går även till jobbet vilket tar 30-40 minuter. Skönt med promenaden både till och från jobbet kan jag säga även om jag önskar att bilförarna tog större hänsyn till fotgängare.

Jag tänkte idag när jag gick till affären att om alla som kan hade gått eller åkt buss för att handla hade det varit en stor vinst för miljön. Visst fuskar jag ibland också, söndagar har jag absolut tid att gå och handla men en kväll efter jobbet och innan middag behöver det gå lite snabbare. Då fuskar jag med bilen men i största möjliga mån försöker jag undvika det.

Ja, ja, jag kommer att ändra på hemsidan men det får stå vecka 7 på valphänvisningen. Det ska i alla fall ändras när valparna är födda och de föds när de föds så att säga. Hur som helst är det nu tre veckor sedan Yuffie parades.

Dräktighetstecken? Jag vet inte, tyckte att hon var lite kletigare en dag men annars har hon varit pralintant ett par dagar denna vecka. Jag tror det var i tisdags jag, Kiros och Tifa kom hem från jobbet och jag konstaterade snabbt att husse var ute med de andra. Tifa gick raka vägen in till soffan. Kiros blev instängd i sovrummet utifall att Rumba kom hem snart. Det gick säkert fem minuter innan jag insåg att Yuffie faktiskt var hemma någonstans och inte kom upp och mötte oss. Kollade soffan men där låg bara Tifa. Sedan kom jag på att Kiros hade markerat med en huvudvridning mot valprummet och mycket riktigt låg en yrvaken Yuffie i sängen där inne. Passade på att mysa en stund med henne och kollade mage och rumpa. Det var då jag såg tecken på att något kladdigt hade kommit ut under dagen. Det var lite rester kvar så att säga… Jag tyckte även att de främre bröstvårtorna stod ut mer än vad jag vill minnas att de normalt gör men det kan vara inbillning.

Trots det praliniga med att inte behaga kliva upp och hälsa samt större motvilja än normalt till koppelpromenader har det varit full fart som vanligt när hon fått vara lös i skogen. De sista två kvällarna har Yuffie lekt med mig och en kamptrasa under högljudda läten. Tigger mat gör hon med sin vanliga frenesi…

Det kommer att bli ultraljud för att fastställa dräktigheten men det får dröja 1,5 vecka till.

Dessa små fröskal binder vätska, upp till 40-50 gånger sin egen vikt, och när fibrerna binder vätska bildas en gel som skyddar och smörjer slemhinnorna i både mage och tarm. Eftersom fibrerna binder mycket vätska fungerar det utmärkt vid diarréer. Det är dock viktigt att det är skalen som används, dvs vita saker i påsen, och inte de svarta fröna. Hela frön har inte samma effekt.

Just nu är det Kiros som får lite psyllium på sin mat, max ½ tsk skulle jag tippa på. Detta för att han är stressad av Rumbas höglöp och det påverkar naturligtvis hans mage till det lite lösare hållet. Med en liten mängd psyllium hålls hans mage i trim.

Anledningen till att jag provade psyllium första gången var Astras kroniska mag- och tarminflammation. Medicinerna och specialfodret gjorde henne inte helt bra utan väldigt känslig i sitt system för allt som normalt sett inte hörde till hennes kost. Eftersom jag inte ansåg att det var hållbart i längden att fortsätta med medicin och specialfoder läste jag en dag ingredienslistan på fodret noggrant och såg att fodret innehöll psyllium. Det hade jag i skafferiet redan! Jag visste också om effekten av psyllium då jag använt det själv ett tag. Jag började tillsätta extra psyllium och fasade sedan ut medicinen. Astra blev bättre och bättre i sitt mag- och tarmsystem. Till sist bytte jag även bort specialfodret mot det normala men fortsatte att ge psyllium. Psyllium fick hon därefter äta livet ut på varje måltid och problemen med magen var nästan borta. Ibland fick hon ont i magen och vägrade äta ett dygn men det blev aldrig allvarligare än så. Astra blev diagnosticerad med kronisk mag- och tarminflammation vid 3 års ålder och vid 4 var magen tillbaka i normalläget. Astra blev 12 år gammal och magen var inte ett problem alls när hon fick somna in.